jag & mina k:n

Igår kom vi fram till att vi ska sälja min älskade lägenhet flytta hem till min mamma och pappa och ha nedervåningen som vårat place så vi kan spara cash, en jävla massa cash, för att sedan hitta vårat drömhus och kunna renovera och bo utan att gå på existens minimum. Vi ska ringa på ett hus idag, som är så stort som 300 kvadrat och tomten är stor och det ligger så sjukt jävla bra nära till det mesta,och då ska vi fråga om vi kan få flytta in till april next year! då börjar jag jobba, k börjar hos mami och lite mer pengar rullar in då. vi får hoppas!

Å mitt älskade k har blivit så stor så stor, älskade lilla barn.

så sitter vi och lyssnar på småbarnsånger och leker med en mängd leksaker på golvet, ja tänk er det känns som igår när han kom, när min ängel låg där så fint i sin bilstol när vi lämnade bb för att börja familjelivet hemma. det är ganska mycket ångest av att han blivit så pass stor som han är, det kryper i mig, jag vill inte att han ska bli stor så fort. mitt älskade lilla barn! så det känns som om jag måste skriva oftare här så jag kommer ihåg allt när han gjorde vad, då jag aldrig annars hinner skriva i hans bok, det får jag ta när jag har babysitter och ska fixa hans album.

nu är han alltså lite över ett halvår och han sitter, kryper, ålar, ställer sig upp mot saker (dock lite ostadigt), äter frukost mellis lunch middag och gröt, har gått tres steg med sin gåvagn och stått alldeles själv utan någonting i 15 sekunder, håret börjar växa fort, han vet vart lampan är och han har precis på dagen nästintill börjat vinka (inte varje gång man säger det men nästan) och två av hans tänder börjar komma fram! fatta hur stor min lilla grabb börjar bli? 



 

kevin du är mitt allt!