inget blir som förr, inget blir som förr..
jag gråter när ingen ser, när ingen hör.
jag är jätteglad för människor som jag bryr mig om att dem har det bra och att dem är lyckliga i det dem är eller gör. sammtidigt som det gör ont i mig att allt verkar gå mot mig, hur mycket jag än kämpar, men det kallas livet va, det är inte rättvist? nog om det. idag var jag på ikea med t och handlade till hans nya hem.. fick med mig sex koppar i färgerna ljusrosa och beige. jättefina stora mysiga koppar jag ska sitta och dricka mitt kaffe i om dagar och kvällar.. snart nedräkning innan jag börjar jobba, jag är livrädd men men det blir bra det med. bara sån fruktansvärd ångest.
terran jag saknar dig. går inte att beskriva i ord längre.
skit också nu blir jag tårögd och vill bara träffa terran på momangen. så nu ska jag dra, tanka bil, till apotek och till en vän för skitsnack.. väl behövligt sådana här dagar.
Kommentarer
Trackback
