jag & mina k:n

i ett helt vanligt liv. visst låter det trist? ja till 90% av tiden är det inte mer än ''okej'' men när han ler mot mig, när han kramar mig som bara han kan, när han tittar på mig och säger ''maaaammaaa'' då dör mitt hjärta och allt är precis som jag vill, just då i de ögonblicket känns det fulländat. whatever det jag skulle komma till var att veckan började bra, måndag morgon och lilla k och jag hann till och med leka i trettio minuter innan vi skulle till dagmamma/jobb. men på jobbet fick jag ett sms och där stod det ''tror k börjar få feber...'' och jag tänkte bara asshole också, inte nu. men mycket riktigt kvällen till ära vart det snor och hostkalas gånger två. så idag tre dagar senare är vi hemma snoriga, hostiga och jävliga. men inte tjurar vi för det, nejrå igår städade vi, tvättade vi, lagade vi god mat, var vi ute och lekte och efter middag gick jag d, lilla k och stora k och matade fåglarna och när vi kom hem gjorde jag smulpaj med hallon & blåbär. MUMS! sen hör på detta mina vänner och icke vänner sov lilla k från kvart över sju till halv sju imorse och vaknade bara endast en enda gång!!! hör ni vad jag säger?? det har aldrig hänt och han är snart ett och ett halvt år!! jag vaknade halv fyra och kollade playboy mansion och somande om efter fyra sen vaknade jag 06:25 och fem minuter senare vaknade min prins! å gosh i love that man, more than words.