jag & mina k:n

vem är pappan egentligen..

jag är jätteglad för människor som jag bryr mig om att dem har det bra och att dem är lyckliga i det dem är eller gör. sammtidigt som det gör ont i mig att allt verkar gå mot mig, hur mycket jag än kämpar, men det kallas livet va, det är inte rättvist? nog om det. idag var jag på ikea med t och handlade till hans nya hem.. fick med mig sex koppar i färgerna ljusrosa och beige. jättefina stora mysiga koppar jag ska sitta och dricka mitt kaffe i om dagar och kvällar.. snart nedräkning innan jag börjar jobba, jag är livrädd men men det blir bra det med. bara sån fruktansvärd ångest.

livet blir inte alltid som man vill och man kan hellre inte veta vad framtiden bjuder på. du kan inte ändra på en annan människa, alla väljer hur dem vill vara eller inte vara, om dem vill förändra sig eller inte. det enda man själv kan göra är att bestäma sig för hur man själv vill leva sitt liv. man lever en gång och jag tänker inte leva det livet på det här sättet. klump i magen var och varannan helg, illamående för att höra gnäll skrik och gap varje natt, att höra ältanden om saker som hänt för 7 år sedan, att vara rädd för att stöta på vissa människor, att behöva välja bort vänskap pga en person..nej jag har tänkt om jag tänker inte gå med på någonting av tidigare text, inget utav det. jag är jag och tänker ta tillbaks mig själv för jag, jag är en glad tjej med spralligt humör och älskar att leva, jag älskar min familj, mina vänner, att vara mamma, att ha ett barn som inte sover om nätterna för just han är min bebis, just han är de jag lever för, så skrik eller utan skrik det är precis så jag vill att mitt liv ska vara.. just så kommer jag älska mitt liv idag, imorgon, för all framtid. tack kevin för att du fått mig att inse att livet är det viktigaste vi har och att man aldrig vet vad som händer imorgon. jag kommer kämpa för dig varje dag tills jag inte andas, du är mitt allt. och jag, jag är mamma på heltid och jag älskar det!

fredagen började i alla fall hemma hos mamma och pappa (där vi sovit pga min sömnbrist och brist på hjälp) vi vaknade gjorde oss i ordning och promenerade till farsta där v handlade det sista av alla klappar till e och m som vi skulle fira minijul tillsammans med.. efter ett ex antal svettattacker så tog vi oss hemåt från farsta där moa och kidds stod och väntade. vi började med att laga lunch och latja sedan gick vi ut och kollade på hästarna och getterna med e och m medans lilla k sov i vagnen.. väl hemma vart det fika mellis och presentöppning. alla glada och nöjda, super! sen började det trista, mitt hjärta i sjuhundra bitar, en ångest som äter upp mig och ett samvete som aldrig kommer bli detsamma. men hey livet blir bättre.......sägs det.

i fredags var jag och lilla k på kalas hela förmiddagen hos romos och sen var vi hos mormor (mamma) och chillade. sen åkte jag klockan kvart i fyra till jobbet och jobbade fram tills kvart-tjugo över sju sen stängde vi och jag åkte hem och åt hemmagjord pizza och nattade sjukt barn. Lördagen började mindre bra, dålig natt med dålig sömn och jag ringde till doktorn och fick tid för lilla k. Öroninflammation of course. Men vi överlevde dagen och hade en mysig kväll hemma hos ma & pa. Inatt fick vi dock en överaskning, lilla k började hosta som en galning så i två timmar sov han riktigt riktigt dåligt och sen sov han ''bättre'' men långt ifrån okej eller bra.. Nu har vi lekt och ätit frukost, nu ska det städas av och sen fixas i ordning för att vi sen ska bege oss och handla en snutte och sen kanske åka och kika på t's house. Vi får se helt enkelt.. Hoppas lillskrutt blir bättre så snart som möjligt..

kevin springer, klättrar, kryper, hoppar, går, är aldrig still, säger mamma, pappa,voff,gris,titta,hejdå, han vinkar, han äter själv, han dricker själv, han går i trappor upp och ner nästan klockrent, tar av sig vissa kläder, sätter på sig vissa kläder själv, vägrar byta blöja, hatar att borsta sina åtta små tänder som han har, man kan nästan aldrig fotografera honom längre, han kramas, pussas, klappar fint och härmar allt man gör. han älskar tio små indianer, han vill inte vara utan sina snuttar och han är ganska mycket mammagris i perioder. han är ett år och tre månader och det känns som igår när jag låg på sös och skulle föda denna lilla underbara krabat! kevin du är mitt liv och har gjort mig till en bättre människa, tack för att jag får vara din mamma.

mitt 2011 har varit allt annat än lugnt och stilla eller tråkigt för den delen. min lilla kille är en stor kille, vår lilla lägenhet vart utbytt till ett radhus. nu ska det snart börjas jobbas 80% och bilen ska bli till en annan. jag är 47 kilo tjock och har i och med det nya året börjat träna. (ja ja i alla fall en gång redan) lill k har börjat sova i sin säng, eller i alla fall nattas i sin säng. gick helt okej! jag är glad över att mina fina killar är så otroligt fina, lilla k börjar bli stor och det är ångest i sig och stora k är ''friskförklarad'' än så länge, så det är lycka.

hur kan man inte älska honom